Så inser jag att det inte längre går att komma undan, jag måste ta bilder på mig själv... något som jag inte tycker är så roligt så jag inte alls är fotogenisk utan för det mest blir mindre bra på bild.
Sedan förskolan har mina bilder klassbilder innehållit fler omfotograferingar än jag vill er erkänna då jag som gott som alltid blundade. Därför är det med viss motvilja jag gjorde denna fotografering. Som tur var så var det jag själv som skulle ta bilderna och inte någon annan så jag kunde förstås ta hur många jag ville.
Men vad är en bra porträttbild egentligen?
Här är ett några bilder plockade från dagens session som får duga tills vidare sedan får jag göra ett nytt försök. Det kan alltid blir bättre eller hur!
Efter flera mer eller misslyckade försök så var det trots allt någon bild som blev hyfsad. Inga halvt slutna ögon, gigantiska dubbelhakor eller konstiga leenden.
En viktig ingrediens är förstås efterbehandling av bilderna. Själv tycker jag att svartvita bilder i många fall är de allra vackraste. Rena, inga färgstick som stör eller svårigheter att få till rätt färgbalans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar